Känslan fanns där nästan från början att det här inte skulle hålla men någonstans längs inbillningens väg så försökte han hålla upp hoppet. Alla dem där trötta och urvattnande fraserna och orden hade inte längre någon tyngd i sammanhanget. Det där som pojken en gång sett var nog bara inbillning från första början uppdiktat och påhittat i det egna huvudet. Minnesbilder fram och tillbaka fick honom att ifrågasätta om detta ens hade hänt. Höll han på att tappa det? Hade han bara drömmt? Det var inte långt kvar. Snart skulle himlen spricka upp i ett ljus som skulle vara allt för starkt och bländande för honom att klara av. Som tur var hade han väldigt bra solglasögon för sådana tillfällen. Han tänkte på hur han inte kunde somna även fast hon var så nära och hur den där en gång så lugnande effekten mer eller mindre väckte en stark oro inom honom nu. Han hade tusen obesvarade frågor som han aldrig skulle få ett svar på om det nu ens hade funnits några svar....
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment