Ibland fast bara ibland så blandar jag ihop vad som är verklighet och vad som är dröm.

som när jag gick hem från den där klubben som jag kände mig ensamast i världen på fast jag var med alla mina så kallade vänner så kände jag lyckan i tystnaden när jag vek av på den där gatan och hörde vårfåglar kvittra och annonsera ut våren för första gången på väldigt länge. Ja, jag tror det var ett år sedan närmare bestämt. Just då kände jag allt det jag saknar och älskar här och nu men inte kan ta på. Dem där små euforiska bilderna som bara dyker upp när man minst tror sig behöva dem. Det är dem som är livet som i en film utan det där dyra soundtracket fast lite lite bättre. . God natt.