Någon skrev till mig igår något om "aldrig" vilket är ett väldigt starkt ord och det fick mig att tänka på när jag var liten och pappa sa "kanske" om något vilket jag nästan alltid kunde få till ett ja. Jag fick nog allt som oftast som jag ville när jag var liten vilket är både positivt och negativt fast nu i efterhand önskar jag nog att han hade sagt mer nej till grejor. När man jag var liten så trodde jag nog att mina föräldrar skulle leva för alltid.
Saker och ting förändras och den pappa som jag hade när jag var liten kommer han aldrig vara igen.
Han kommer nog dock alltid vara den introverta man som han alltid varit.
Jag vet inte riktigt hur bra jag känner honom egentligen för han har alltid varit en tänkare som inte berättat så mycket om sin barndom men jag kan märka av saker nu som verkar ha hänt när han var liten som att han är uppväxt i krigstider och har haft mycket rädslor. Dem visar sig tydligt nu.
Envis är han också far min. En sak som är säker är att jag alltid kommer älska honom.
Förresten girlie, ljug inte mot dig själv!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment